Blogg
Employer branding börjar i första samtalet
De flesta som söker ett jobb hos er får det inte. Men alla har mött er. Därför är det första samtalet platsen där ert varumärke byggs.
Den senaste månaden har vi suttit i många möten med rekryterare. Butik, service, stationer. Olika bolag och olika roller, men två saker kom tillbaka i nästan varje möte.
Den första: de flesta som söker får inte jobbet. Den andra: det är svårt att visa vad jobbet faktiskt är.
Det låter som två olika problem. Vi tror att det är samma.
De flesta som söker möter er bara en gång
En roll tillsätts av en person. Alla andra som sökte får ett nej, ett standardmejl eller ingenting alls. För dem är ansökan hela relationen med er som arbetsgivare.
Varje sådan kontakt är reklam för er, bra eller dålig. Den som sökte jobb på en station tankar också där, handlar där och berättar för andra hur det var. Ett tyst nej syns inte i någon kampanjrapport, men det sprids ändå.
Employer branding brukar betyda karriärsidan, filmerna och annonserna. Allt det spelar roll. Men det som stannar hos den som sökt är vad som hände när hon faktiskt sökte.
Båda sidor vet för lite
Rekryterarna vi pratat med säger samma sak på olika sätt: annonsen visar inte hur jobbet är. Den skrivs för att locka och ska rymmas på en sida. Hur en lördag vid lunch känns går inte att skriva i en punktlista.
Kandidaterna har samma problem från andra hållet. De vet titeln och vad annonsen lovar. Vad de faktiskt kommer att göra en vanlig dag vet de inte.
Så båda gissar. Rekryteraren gissar vem som passar utifrån ett CV. Kandidaten gissar om jobbet passar utifrån en annons. En del av gissningarna blir fel, och det märks först efter några veckor på jobbet.
Därför är rekrytering tvåsidig. Kandidaten ska förstå jobbet lika väl som ni förstår kandidaten. Det är ingen artighet. Det är halva beslutet.
En följdfråga säger något åt båda hållen
Så här kan det se ut. Amina söker jobb som butiksmedarbetare. Hon är påhittad, men samtalet följer samma upplägg som på sajten.
Aleida ber henne berätta om en gång då hon löste något åt en kund. Hon berättar om en kund som hade köpt fel present mitt i lunchrusningen. Hon bytte varan åt kunden och bjöd på kaffe medan de väntade.
Ett bra svar. Men det säger inte allt, så kommer en följdfråga.
Följdfrågan
Det var lunchrusning. Vad hände med kön i kassan under tiden?
För rekryteraren tar den reda på det ett CV aldrig visar: hur Amina prioriterar när allt händer samtidigt. Svaret hamnar i underlaget, med hennes egna ord under bedömningen.
För Amina berättar frågan något om jobbet. Kön i kassan väntar inte medan hon hjälper en kund. Det står sällan i en annons, men nu vet hon det. Frågan är också information.
Alla får något tillbaka
När samtalet är slut får Amina en sammanfattning i arbetsgivarens namn: vad de tog med sig från samtalet, med hennes egna ord. Det gäller också dem som inte går vidare, och det är de flesta.
Det är där employer branding händer. Inte i kampanjen hon kanske såg, utan i känslan av att någon faktiskt lyssnade. Ett nej känns annorlunda när man vet att man blev hörd.
Kandidaterna verkar hålla med. 9 av 10 som börjar samtalet gör klart det, och 9 av 10 ger intervjun 4 eller 5 av 5. Betyget ges direkt efter samtalet, innan de vet om de går vidare. Därför tittar vi lika mycket på hur många som gör klart.
Nästa steg är kandidatens sida av samtalet
Följdfrågan och sammanfattningen finns i dag. Det vi bygger nu handlar om att kandidaten ska gå därifrån och veta mer om jobbet än när hon kom.
Vi bygger så att en fråga kan börja i en situation från jobbet. Innan frågan kommer ser kandidaten en vanlig lördag: kö i kassan, en leverans som ska tas emot och en kund som vill ha hjälp vid pumpen, samtidigt. Då svarar hon om ett jobb hon kan se framför sig.
Vi bygger också så att kandidaten kan fråga om jobbet i samtalet. Hur ser schemat ut, vad är svårast, vad gör man första veckan. Svaren kommer från er.
Så ska det fungera. Ingen kund har det i dag, och vi skriver om det här när någon har det.
Ett nej ska också vara ett bra möte
Den som sökte hos er och inte fick jobbet ska ändå kunna säga två saker efteråt: jag vet vad jobbet var, och de lyssnade på mig.
Den som fick jobbet ska kunna säga samma sak, och en sak till: det var ungefär som jag trodde.
Det är det vi menar med ett första samtal med alla som söker. Så att båda vet om det passar.